CRAFT!

Konsthantverket har alltid haft en stark, ibland underskattad, inneboende kraft att formulera motstånd. Ofta har fokus mer kommit att ligga på de objekt som är en konsekvens av konsthantverkets olika handlingar och transaktioner, än på konsthantverket som kunskapsform och ett sätt att som människa vara i dialog med sina materiella, fysiska och sociala förutsättningar. Att i de görandepraktiker som gemensamt formar konsthantverkets ”tillblivelse” och denna dynamiska dialog med materialen lägger grunden för ett fokus på – och ansvar för – våra mänskliga materialorienterade handlingar.

I detta växer ett görandebaserat motstånd gentemot det exploaterande förhållningssätt till material och arbete som i stort präglar dagens globala ekonomi.

Konsthantverkets olika praktiker föreslår ett mer elastiskt sätt att förstå vad motstånd kan vara, bortom förenklade föreställningar, ofta formulerade i dualistiska termer. I mötet med materialet ingår alltid ett mått av lyssnande till dess intentioner och berättelser om sina ursprung, såväl koloniala och politiska som rent fysiska och poetiska – vad som sammanfattat kan beskrivas som materialbiografier. Men även materialet själv erbjuder motstånd. I hantverket uppstår olika förhandlingar med materialet, där detta motstånd omvandlas till konstnärlig kraft, med både materialets och den görande människans integritet i behåll.

Bland årets studenter på CRAFT! erbjuds vi en mängd av fördjupningar inom detta material- och handlingsbaserade motstånd. Genom lyftandet av det performativa i objekt och handling och som konstnärlig metod – ofta även med en stor portion humor – synliggörs maktstrukturer. Arkitektoniska och institutionella distinktioner gentemot kropp och individ löses upp, med material och konsthantverk som elastiska strukturer dem emellan. Detta skapar också möjligheten att avtäcka och materialisera minnen och erfarenheter som annars osynliggjorts av institutionens behov av likriktning och krav på tillhörighet. I konsthantverket – i dialogen med materialen – finns därför också en stor möjlighet till försoning och en viss tröst, vilket flera av studenternas examensarbeten visar fantastiska exempel på.

Anders Ljungberg
Professor i konsthantverk med inriktning smycke och corpus