Smycke och corpus: Ädellab

På kandidatprogrammet Smycke och corpus: Ädellab deltar studenter och lärare i fortlöpande samtal om vad smycke och corpus är eller kan vara, bara för att inse att definitioner är otillräckliga: i bästa fall varar de tills nästa idé, projekt eller diskussion för med sig tvivel och osäkerhet och därmed, nya vägar och möjligheter. Det ligger kanske i smycke och corpus natur att vara flimrande, till och med knepiga ämnen – vi tror att vi vet vad de är och var gränserna för dem går, tills de förvirrar oss och förändrar våra förväntningar på dem. Att hålla sig nära skapandet, skifta fokus från vad smycke och corpus är till vad de kan eller skulle kunna göra, att utforska de intima relationerna mellan språk och materialitet, är några av de sätt på vilka studenterna föder sin nyfikenhet och sitt utforskande.

I examensarbetena från årets studenter möter vi personliga berättelser och minnen som har framkallats genom eldens transformativa kraft, eller genom glittrande linjeteckningar som är poetiska och monumentala. Vi möter dilemman kring andlighet och kring att skapa, som uppstår när vi inser agens hos de material vi lever bland. Vi bjuds in att äta stenar för att begrunda gruvbranschens långvariga ansvar i Sverige. Vi bjuds dessutom in att njuta av järnsmycken som om de vore godis, samtidigt som koder och hantverkstraditioner omstörtas. Vi uppmuntras att dröja oss kvar vid det obehagliga och konstiga, samtidigt som vi funderar över vad som gör det välbekanta sådant och att uppfatta sorg som en integrerad del av livet, när olika upplevelser och förluster manifesteras. Slutligen möter vi föremål som väcker tvetydiga känslor när de längtar efter interaktion.

I årets examensarbeten betraktas smycke och corpus som discipliner som inte kan eller bör behandlas separat, men som blir ännu mer sprudlande när de ifrågasätts och expanderas.

Beatrice Brovia
Lektor i konsthantverk, specialiserad på smycken