Sindri Ardal

I skogens stilla famn finner jag tröst och inspiration framför en öppen eld. Minnen från ungdomen då jag var i skogen med min familj kommer tillbaka: att vara omsluten av elementen, jorden under våra fötter, vattnet vi simmade i, luften som torkade oss och elden som både värmde oss och tillagade maten. Min familj samlades framför elden, vi lagade vår mat och njöt av varandras sällskap. Jag ser campingen som en primitiv version av det dukade bordet, fri från det moderna livets överflödiga aspekter.

Jag har samlat trädgrenar från skogen. Dessa ödmjuka fragment av naturen viskar fram berättelser om tillväxt och resiliens, var och en bär spår av sin unika resa genom tiden. Jag utnyttjar eldens transformativa kraft, en urkraft av skapande och förstörelse för att forma dessa grenar. I de dansande lågorna finner dessa grenar nytt liv, deras väsen förändras, deras karaktär återföds. Eldens alkemi avslöjar dolda mönster, omformar texturer och frigör väldoftande minnen från svunna skogar. I varje förkolnad krokig form och glödkysst fiber hittar jag en koppling till elementen.