Emma Samuelsson

Något som tidigare varit ouppnåeligt, men eftersträvansvärt, var att kunna sia om framtiden. Idag kan vi genom matematiska uträkningar förutse vårt öde på vår planet. Vi lever under bördan av dessa beräkningar.

I och med att vår medvetenhet om klimatkrisen har fördjupats, är det nödvändigt att världen skalas ner till det som redan finns – vi måste börja gräva i vår egen bakgård. Men vår bakgård, det vardagliga, är till sin natur något tråkigt. På något sätt måste vi hitta ett sätt att se det vanliga med nya ögon och se om det kan bli mystiskt för oss igen.

Utöver frågan om objektens livslängd är tid också en abstrakt vision av något bortom oss – den förändrar uppfattningen om vår betydelse. I mitt arbete använder jag vår relation till tid som ett verktyg. Är det möjligt att böja vår uppfattning av den fysiska världen omkring oss?