Ariel Kaye
Juxtaposing size, form and ownership status of malls along the red subway line with public-functioning buildings in the cityInom boomergenerationens livsspann har gallerian fötts, nått sina glansdagar under 80-talet, och dalar nu ner mot vad vissa kallat en online-orsakad död. Skillnaden mellan en byggnad och en person är att en byggnad kan stå kvar i hundra år och lite till medan vi fridfullt vilar under mark. Vad är den kulturella betydelsen av dessa enorma interiöra städer, och vilken potential besitter de för en framtid där överkonsumtion är ett minne blott – vad vill vi ha bortom det vi känner till?
Under min utbildning har jag särskilt intresserat mig för arbete med existerande strukturer, att placera befintliga rum i nya kontexter och vice versa. Det är en pågående utforskning av en förskjuten arkitektroll, ett testande av nya metoder för fältarbete, experimenterande, representation och engagerande av allmänheten. Kanske är det så, om vi nu måste bygga mycket mindre än vi tidigare gjort, att arkitektens verktyg behöver riktas inte enbart mot det som ska bli, men också (och kanske framför allt) mot det som redan är.
From /The Most Expensive Museum in the World/ – a shared imagination about looking back at the mall a hundred years from now
