Josefina Anjou
Close-up of "Even (Même)", oil on canvas.Jag kallar mitt land, denna linje, för ”Tidslinje”. Inte för att vi kallar det så (vi kallar det Plan), utan för att göra dess natur tydligare för er, mina glada besökare, som har förmånen att leva i den (i tiden). Föreställ dig en stor utsträckt duk där Raka linjer, Trianglar, Fyrkanter, Femhörningar, Sexkanter och andra figurer istället för att förbli fixerade på sina platser rör sig fritt omkring på eller i ytan, men utan förmåga att resa sig över den (där du finner dig själv sittandes nu) eller sjunka ner nedanför den (till utrymmet bakom din skärm i luften omkring dina knän), väldigt likt skuggor – men också med skuggor i skuggorna och i olika färger – och du kommer då att ha en ganska korrekt uppfattning om mitt land och mina landsmän. Dessvärre hade jag för några år sedan kallat det ”universum”, men nu har mitt sinne öppnats och jag fått djupare insikt i saker och ting.
Den här texten är en omtolkning av inledningen till ”Flatland – a Romance of Many Dimensions” som skrevs 1884 av en Fyrkant (Edwin Abbott Abbott).