Jordana Loeb

Äppelpelare: eko
rötter vispar,
vrider uppåt genom kärnan.
Vind stryker förfallet
Ihålig rustning bildas
håller,
brottas,
en decembertyngd.
Marken ovårdad och härjad
med rester av spetsat gult kvar.

Min trälangare avslöjade en hemlighet, en behandling jag hade förbisett. Konsten att skala och frigöra, demaskera en slingrande serpentin, grumlig och bränd. De diagonala snitten är avsiktliga. Tiden fortsätter att karva, blottar vaxade kärnor och rynkor. Konstnären går från konservator, begravningsentreprenör till skaparen. Huvudet pressar emot, ett hummande vakuum. En minnessticka i trä.