Jessica Westerberg

Mitt arbete syftar till att hylla kaos och mångfald, samtidigt som det utgör en kritik mot samhällsstrukturer som inte tar hänsyn till neurodivergenta och icke-normativa kroppar.

Genom att använda glas som medium utforskar jag dess förmåga att spegla och förmedla djupa känslor. De skulpturer jag skapar kan läsas som porträtt: dels som psykologiska varelser; dels som köttiga organ, membran och nerver. Skapandet av installationen ger mig möjlighet att reflektera över relationen mellan individer, material och samhälleliga normer genom konstnärliga uttryck, där jag använder både glasblåsning och svetsning av återvunnet aluminium.

Slumpen spelar en viktig roll i processen för att främja en ärlig relation i dialogen mellan mig och materialet. Genom att skapa utifrån mina egna förutsättningar kan jag spegla mig i föremålen och främja personlig tillväxt och självförståelse. Att reflektera över och begrunda mina egna skapelser fördjupar min förståelse för mig själv och min konstnärliga praktik.