Andreas Almebäck

Att hitta balans är det tema jag utforskar i min praktik. Hur använder vi vår tid? Vi har mer fritid än någonsin, men vi uppfattar det som att vi har mindre. Den mänskliga kostnaden för våra framsteg har tagit sig många former. Vi har skapat civiliserade samhällen, men priset för våra framsteg är stress. Stressen ökar när tempot i livet ökar. Vi betraktar stress med ett fokus på individen. Därför läggs bördan på individen att anpassa sig till det moderna livets villkor, för att uppnå ”balans”. Istället borde vi zooma ut och titta på större sociala problem, som kan tvinga oss att göra strukturella förändringar i samhället. Samhällets ständiga sug efter konsumtion, ständiga sug efter större produktion och dess ständiga krav på expansion gör något med oss. Jag vill skapa ett tillfälle där man kan stanna upp, ta ett andetag och reflektera.

Jag skapar hängande abstrakta glasskulpturer som använder balans som sin främsta kraft. De separata delarna kan röra sig fritt och oscillera. De olika skulpturala elementen för en ständig förhandling om sin form, genom att engagera rymden, i dess ändlösa sökande efter balans. Skulpturen är upphängd såväl i tid som rum. När formen sätts i rörelse utvecklas den till något som framförs. Formen överförs till en process. Rörelse tillför också en tids- och perceptionsaspekt till formen. Genom att inte bara observera formen i sig, utan som rörelser i tiden, betraktar jag denna skulptur som en metafor för livet.