Hanna Landström

I århundraden var eldstaden en integrerad del av hemmet, och vanligtvis dess mest centrala och viktiga inslag. Hur hade objekt som en gång samlade oss kring värmen kunnat fortsätta utvecklas? Hur hade vi då känt igen värme?

Mitt examensarbete utforskar en parallell verklighet, där värme inte är dolt i komplexa system. Där vi värmer människor lokalt, istället för att ödsla energi på att värma upp tomma utrymmen där vi ändå inte befinner oss. Med metoder som används inom spekulativ design försöker jag utmana den samtida normen att värma luft på ett överflödigt sätt. Genom att undersöka egenskaper från artefakter som en gång värmde oss, undersöker mitt arbete människans uråldriga relation till värme.