Carl Lindström

De senaste hundra åren har antalet objekt ökat explosionsartat. I takt med att faktisk flora och fauna tappat mark, har vi skapat en regnskog av artificiell artrikedom. Men det saknas förståelse för objektens härkomst, ontologi och öde. De blir till koherenta system, sällan direkt upplevda – detta gör dem svåra att återbruka och dess material fängslas i ett ihållande linjärt konsumtionsflöde.

På toppen av ett berg i Gröndal ska en grundskola rivas. Byggnaden har stått sedan 1954. Jag ämnar kartlägga materialflöden från rivningen av Gröndalsskolan. I arbetet har jag definierat ett antal typobjekt – vulgära objekt som i ett kulturellt system saknar värde bortanför sin direkta funktion, ett värde som således upphör i och med rivningen.

Det saknas både holistiska materialperspektiv på denna typ av rivningar samt koncept för hur de vulgära objekten kan förstås estetiskt. För att kunna ta vara på det som finns måste detta närmast labyrintiska flöde närmas från marken likväl som från skyn.