Aksel Hahn
Klimatförändringarna medför att de odlingsbara jordarna kommer att krympa och omdistribueras globalt. Genom småskalig odling kan den urbana befolkningen bli mer resilient mot förändringar i den globala livsmedelsindustrin. Intresset för odling skulle gynnas av att förvaltas som en del av folkbildningen, snarare än ses som en hobby för vissa. Den moderna separationen mellan jordbruksproduktion och den urbana livsstilen behöver överbryggas i det lokala: både rumsligt och kulturellt.
På balkonger och i pallkragar runtom Sverige odlas det för fullt. Däremot är de gemensamma platser där odlingsintresserade kan mötas få. Kolonilotter är exklusiva, och Stockholms tradition kring småskaliga handelsträdgårdar är utkonkurrerad av globala marknadskrafter.
Hur kan en folklig odlingsrörelse fångas upp i ett rum där odlingen får bli en gemensam aktivitet?
Mitt projekt grundar sig i idén om odling som en av vår tids stora folkrörelser. Genom att förstå livsmedelsproduktion som en rumslig utmaning, kan ett arkitektoniskt projekt formuleras för att gestalta modeller som kopplar samman kunskap i det lokala, rumsliga sammanhanget. Som exempel för en sådan modell står min omprogrammering av ett före detta gjuteri i Axelsberg utanför Stockholm, till ett drivhus för gemensamt bruk. En plats för kunskapsspridning, där kollektiv och lokal förståelse kring biologisk mångfald och hållbar livsmedelsproduktion kan utvecklas.
The attic in Henriksberg